En uppdragsgivare hos SAAND tog kampen mot Linköpings Kommun och det LSS-beslut familjen fått. Familjen överklagade kommunens beslut till Förvaltningsrätten och rätten ansåg att pojken borde ha assistans 63 timmar/veckan mot de 17,3 timmar som kommunen beslutat.
I gårdagens www.corren.se kan du läsa nedanstående artikel:
“Familj överklagade kommunalt beslut – får 1,5 miljoner
1,5 miljoner kronor, så mycket har en Linköpingsfamilj rätt att få retroaktivt efter att ha överklagat kommunens LSS-beslut. Domen kan få stor betydelse för många familjer i samma situation.
– Vi hade ingen aning om att man kunde få retroaktivt och nu vill vi att fler, som har det som vi, kan få veta om denna möjlighet, säger pappan i familjen.
Familjens son, som i dag är nio, har en svår och ovanlig genetisk funktionsvariation, tillsammans med ytterligare två diagnoser. Han har mycket svårt med kommunikation och kräver ständig passning.
De har under flera år ansökt om personlig assistans, men fått nej. Skälet är det som brukar kallas normalt föräldraansvar. Alltså; små barn behöver hjälp med det mesta av sina föräldrar och det ingår i ett föräldraskap.
Men den situationen förändras ju äldre barnet blir.
I juni 2019 ansökte familjen om att få 40 timmar personlig assistans. Då var sonen 7 år. När beslutet kom i februari 2020 fick de 17,3 timmar.
De önskade 25 timmar.
De överklagade.
I 18 månader låg ärendet hos förvaltningsrätten. När beskedet sedan kom fick familjen en glädjechock.
I stället för de 17,3 timmar som Linköpings kommun tycker att familjen ska ha, så fick de 63 timmar.
– Vi trodde knappt våra ögon, säger föräldrarna.
Företrädare för kommunen var inte lika entusiastiska och svaret familjen fick när det nya beslutet blev känt, var att det bara var fem månader kvar på det gamla, överklagade beslutet. Efter det skulle det bli en ny utredning.
En ny ansökan skulle, för familjens del, kunna innebära en sänkning av förvaltningsrättens bedömning.
Föräldrarnas vädjan om att förlänga avtalet, sa kommunen nej till.
Så de överklagade igen.
Den här gången för att beslutet skulle förlängas lika länge som ärendet legat hos domstolen.
Nu sa förvaltningsrätten nej, samtidigt som domstolen upplyste dem om att de har rätt till retroaktiv ersättning. I det här fallet uppgår det till en summa på 1,5 miljoner kronor som räknas från det datum när familjen lämnade in den ansökan som slutade med 17,3 timmar.
Båda föräldrarna har svårt att förstå kommunens inställning som de upplever som småaktig. De känner sig motarbetade och säger att det är tufft nog att klara en vardag utan att samtidigt behöva slåss mot myndigheterna.
– Det blir så absurt. Hade vi fått 25 timmar så hade vi varit glada och nöjt oss med det, säger pappan i familjen.
Han och hans fru har svårt att förstå hur det kan skilja så mycket mellan Linköpings kommuns uträkning, gällande sonens behov av personlig assistans, och förvaltningsrättens.
– Det känns nästan bedrägligt att kommunen försöker neka oss hjälp vi har rätt till.
Och mycket arbete blir det. För kommunen, domstolen och också för dem själva.
– Alla dessa beslut som ska tas, som sedan ska överklagas. Dokument som ska skickas hit och dit och hanteras. Jobb för både kommunen och domstolen. Det tar tid och det kostar pengar. Skattebetalarnas pengar, säger pappan.
I dag är inte familjen rädd för att de ska mista sina timmar.
– Nej, kommunen kommer inte att sänka antalet timmar. Det är ingen idé. Vi kommer bara att få pengarna retroaktivt igen, säger pappan.
Men det som är mest absurt i situationen, enligt familjen, är att kommunen nu frågar familjen om det är okej att förlänga avtalet eftersom förvaltningen har svårt att bli klar med en ny utredning till februari nästa år.
Till det har familjen sagt nej.
– Kommunen hade chansen i augusti men då skulle de nödvändigt bråka så ärendet hamnade i domstolen en gång till. Nu måste de utreda eftersom sonen inte kan stå utan hjälp. I juni ansökte vi också om korttidsboende, som de ska utreda samtidigt. Det väntar vi på.
Men det största skälet till att de vill ha en utredning är att det har hänt mycket på de två år som gått sedan 2020. Sonen har vuxit och är mycket svårare att ta hand om i dag.
Linköpings kommun kommer inte att överklaga förvaltningsrättens dom. Det säger Ulla Salmela Trosell, avdelningschef för barn och unga, på social- och omsorgsförvaltningen.
Hon medger att det är väldigt stor skillnad mellan kommunens bedömning och domstolens, men säger att bedömningsområdet är svårt för att det gäller bedömningar om vad som ingår i ett normalt föräldraskap.
Hon är också medveten om att fler familjer kanske kan överklaga på samma grunder som nioåringens föräldrar har gjort.
Hur tänker ni kring detta?
– Vi måste nu titta på vad som gör att vi får den stora skillnaden i bedömningen. Överklagar fler familjer, ja då får vi hantera det då, säger Ulla Salmela Trosell.”
